Dyningarna är inte vackra
de bränner mot stranden
ingen strand kommer undan
mindre och mindre stannar
när vågspelet fräter sin väg

Stränderna är inte vackra
de blöder under smärta
inte ett sandkorn lämnas orört
de mals ältas gnids
tillintetgörs i tysta kval

Sanden är inte vacker
den är hård och skoningslös
cement gjuten i misslyckanden
Kan aldrig mer silas mellan
tankar och minnen

Minnena är inte vackra
de skär havet i blödande skärvor
tankarna kan aldrig samlas igen
När dyningarna drar smärtan
över min strand