En kort reprimand sen domnar tanken bort

Jonglerar med hjärtan som med ballonger

Aldrig ta mark bara svävande som i vakuum

Gröna timmar i agendan som placerats huvudlöst här

Morgonen är aldrig mer än en taxiresa bort

Men i för tunna skor fram genom snön det bär

Där inga trumvirvlar saluterar ankomst

En alltför vandringsbenägen världslig tillvaro

Det är då rummen separerar känsla från förnuft

Kan aldrig förena mig med de som har ryggen krökt

Kanske bara ett skrockfullt sätt att hålla som försvarstal

Men i en natt av lidelser fungerar mitt huvud trögt

Släpp in mig på insidan men inte för att vänta

Låt den första tanken slå rot utan någon reprimand

Att jag är den man som kan hålla allt dygnet runt

Det är inte vintern som dödar utan kylan du fyller den med

Där den här stan börjar där breder också själen ut sig

Men allt som inte blir känt låg hos oss under samma pläd

Bara ett fåtal saker vill infinna sig bland nerver

Låt kvällen resa sig bland trubbel och de långa milen

I frusen jord blomstrar även segerns gravplats

För vinnaren skriver historien med sina markörer utmärkta

Jag undrar om min är med där någonstans i din kartbok

Men vem är jag att bläddra bland dina blad nu så stärkta

Mitt mod är inte som de andras, det sitter i tanken

Mitt når långt när det släpps fritt eller när du når det

Upprymdheten har brunnit men jag vet inte vart

Det är desertörens sång som ljuder när jag går

I ett handfallet ögonblick stannar tanken där blank

Men du hoppas imorgon att jag glömt vad jag kände igår