i gränden den trånga
du vilar i en låda av papp
och ett liggunderlag
av plast,

du föddes en gång som
en bland andra,

på livets boulevard
du sjungit hej och hå

men nu i en öken av betong
du så håglöst och ensam
syns trampa
all din väg

så tröstlös och lång,

himmlen sänker sej,

över slipprig rännsten

hänger strypsnaror av ångest
i galgar av skam och skuld
över alla dina val,

ingenting tränger stenansiktet
där allt prat är trivialt.

och mals till en öde tystnad
i en mekanisk trampkvarn,

till en gränd där vindarna
gråtande rusar över ditt golv,

där våta tårar bildar djupa
fåror i ett ansikte om än så
hårt om än så kalt,