Vi trodde väl aldrig på livet du och jag

Det var aldrig till för oss

Vi var nog födda till drömmare

Och när snön föll som dun

och ville täcka hela marken

dansade vi tillsammans längs vägen

Sjöng vackra låtar tills vi blev hesa

och skrattade högt ut i natten

Vi trodde väl aldrig på livet,

men vi drömde och som vi drömde

och snön fortsatte aldrig att falla

och natten ville aldrig bli morgon

och våra skratt ekade i mörkret

och våra felsteg lämnade aldrig marken

Just då var allting rätt

Jag har lättare för att andas när jag är med dig

Jag blir hög på ingenting

som om allt bara var bra

Nu kan jag dö sa du

Nu gör det ingenting längre

För inget kommer någonsin

att bli såhär bra igen

och då är det ändå bara en dröm