Ensamheten tär
Osynlig som den är

Den förföljer mig

Tynger mitt hjärta
Påminner om min smärta

Den hånar mig

Trots sitt eviga flin
Vägrar jag att ge den en min

Den påminner mig

Av er kärlek är jag omgiven
Ändå är jag uppgiven

Den tär på mig

Får mig att vilja gråta
Så högt jag skulle vilja låta

Den slår mig

En fasad som håller på att spricka
Kommer jag någonsin att få min flicka

Den retar mig

Längtan efter en kvinnas röst
Som skänker mig en evig tröst

När kommer du att tala för mig?