jag har tendenser till besynnerligheter
på den tyska raksträckan
sitter jag som en krokig tand i bussen
snöstormar dagar minnen passerar som tomma hot


fråga mig inte om eländet


han är bekant med sig själv, han
känner nästan
igen sig i spegeln


jag har sett det här innan
du är en i raden av dödsmaskerna i berlin
det är så du säger jag nickar inte jag
viker undan hela blicken hela tiden



någon dag är också det här
länge sedan