huvudet mot väggen
jag lyssnar bort mot
den gamla mannen han
berättar för någon som inte syns
att han sitter på konditori hollandia
och att han myser


utanför glaset,
(det är fönster hela vägen på den väggen)
är regnet härskande och behärskade damer
lagomt kämpigt tar de på sig sina jackor, sig själva
kränger sig över huvudet och
går ut


jag letar efter den fria viljan här, i boken
försöker att läsa
läser allting annat, till exempel
bordens form, dörröppningar, läser hela tak
det tar tid


i hörn, unga kvinnor talar andra språk talar
i tungor tungorna slickar i sig kaffe, den andres ord
det hela tar flera timmar nästan år
de vill aldrig gå jag vet det jag kan
känna det


det är en valsång, det här
ett böljande ljud av människoviskningar, skor över golv,
klickanden, svängande armar, den fria viljans ihopvikta undvikande ljud


ljudet och själva avslutet avslutas
med ett klirrande, en röst och en stängd, låst dörr