Det är lustigt hur idrott förbrödrar, är det en enad stolthet över de nationella idealens framgång och på så sätt en manifestation av jaget. Eller är det helt enkelt så att den patriotiska tanken är en illusion? Om var individ är unik, vad finns då att vara stolt över? Vi är inte alla klonade av vår gängse socialisation ändå gläds många som om dom som individer har uppnått något. Jag håller på den sämre, gläds med någon som lyckats genom strapatser av träning o ansträngning, önskar framgång för de sämre lottade. Men nationell stolthet är bara ytterliggare hjärntvätt i grupptänkets tecken. Ibland är det bara fråga om semantik dock, men om det är frågan bör vi reflektera över hur vi definierar stolthet. Så heja Chile, la Roja culiaos i sommar. Men stolt över att vara chilenare för den saken, nej tack! Min etnicitet är bara en del av mitt jag, stolthet torde vara produkten av individuell framgång i livet, på det som vi har gett ett värde och inte av något som är kollektivt uppnått utan vår inverkan.

To me pride should be reserved for something you achieved or attain on your own, not something that happens by accident of birth

Citat, George Carlin 1937-2008