Min lidelses fria träldom
i dina iris gåtfulla trolldom
den sublima rikedom
i ditt stumma tålamod
lämnat anden i armod

Din frånvarande närvaro
har kluvit tiden itu
undrar vem jag äro?
När vi aldrig var, jag och du?

Utan vi, var ju ett Vi
som två liv i symmetri
en drömlik fantasi
gränslös eufori
i fångenskapet fri!
Så, jag söker mig själv
en landsförvisad själ
från din nakna huds länder,
smekningars bränder,
dina definierande händer

Vem ska nu smeka mig hel?
Med skavanker och fel,
defekt, perfekt?
Men av Vi, bara en del