Molnen sveper längs gråvit aska, något har dött!
Isen delar sig vid häll, där genuint berg gått itu.
Sången sprider sig likväl ut, i den sagolika natten.
Månskenet darrar för sin gryningsgestalt, där hjärtats
små pulserande slag fattar grepp om livets små ting.
Där, ja just där, stannar du för att tänka till. Där du
liksom jag, fattar absolut ingen ting. Saker sker fort,
vi hänger med och låtsas tro att meningen finns i varje
inslag av tillgivenhet och steg. Ja just steg av vem och
vad får saker till att ske?