Hon tar hans hand
mot sin hals
frasar hudbitar sönder
nöter varandras ord
avslutar sina egna

Förstår i blickar att det här är sista
ingen av dem vill mer
känslor som kokat över, sönder
borta

Man vänder om, rotar inte mer
han hittar någon
hon kämpar för att bli en
vill inte ge eller lägga över
önskar bara vara själv

Dags att vända blad
signalen ljöd för längesen
i töväder behövs bara närhet
kroppar
känslokall, febervarm
sakta smälter snön av
hennes fransar




viskar hejdå.