i jazzbaren i jazzbaren




allting är dämpat volymen volymerna inuti kroppen kvävs av händer
hela tiden står jag jag står med kroppen som en påle
skjuter genom luften den täta tjocka luften som gubbhud
allt är dämpat jag kisar för att se och när jag ser
tränger du igenom,



jag har legat vaken tre nätter irad nu
mina valv mina palats där jag bor där jag äter där jag föddes
där jag älskar där jag spikar upp foton på smådjur som äter
och där jag skriver alla mina brev till dig


i jazzbaren i jazzbaren


nu är klockan eftermiddag
horisonten en sten mot landskapen just nu




på ett papper skriver jag längtan
jag vet inte vad det är eller jag vet inte vad det betyder
eller vad det skulle betyda
ändå skriver jag det igen, längtan