Ur Adoption

Jag väljer att skriva om min mor när jag tänker på henne ser jag spår i Bukarest bunkrar
Hållet är det som inte leder mot mig
Blicken kramar horisonten torr
Inte en grad mot hållet som är mitt
Sorgen är en adoption mellan Bukarest och ett land jag inte vet namnet på

Modern i Bukarest
Händerna runt kraniet
Vrid

Separationen kom som väderleken storm
Paraplyet som vek sig runt i luften ovan dig
Du kunde inget göra när regnet piskade upp muskel efter muskel


På barnhemmet
Utan medvetande de andra barnen och jag en enda massa


Bukarest
Vrider min fostermage mot lakanen
Öppnar upp det som fortfarande är oläkt
Det som fortfarande rinner och bultar

Ropar efter en mor som rör sig runt i Bukarest
Här på barnhemmet sticker rösten som nålar i halsen
Det uttalas inte hallå på rumänska
Blicken tappar ett vatten
Hallå

Berätta om separationen igen
Okej
En mor trycker det yngre barnet mot sitt högra bröst
Hjärtat en hal sten som halkar mellan hals och kön
I blicken dröjer en förlossning kvar
Vatten rinner genom tyg som skymmer nyckelben och axel


På barnhemmet finns det barn
På ett kort ser jag väldigt tjock ut en dam lyfter mig mot taket mot glödlampans mitt
Lyser upp mitt ansikte bitvis
Hon är inte min mor
En mor ylar med strupen mot skyn