Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Samtal om förtvinande sinnen

- Du försvinner. Mer och mer.

- Nej, Malin. Jag har varit här hela tiden.

- Men jag kan inte se dig. Eller känna dig längre.

- Men jag är här. Alltid.

- Vad händer när jag inte kan höra? Inte prata? Jag kommer inte att veta om du är där eller inte. Och då är du borta.

- Jag lovar. Att jag ska vara där.

- Nej. Gör inte det.

- Va?

- Lova inte. För då kommer jag tro dig. Och jag vill inte vara i mörkret och tro att du är där, när jag är ensam.





Övriga genrer (Drama/Dialog) av Izabelle Holmgren
Läst 250 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-02-27 21:04



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
när man är levande kan man tänka sig hur att vara ett spöke, som död, då vakande över sina nära och kära, frågan är väl bara om det vore en önskvärd tillvaro, att kunna se och höra men inte få tala till eller röra?
2010-03-05

  Julia Larsson olofsson
Vackert. Jag känner att kännslan av vad "malin" ska säga i slutet är med från början men att det blir ändå som ett slag i magen när hon väll säger det.
Snyggt att du skriver det som en dialog!
2010-02-28
  > Nästa text
< Föregående

Izabelle Holmgren
Izabelle Holmgren