Blodådror spända
ryggradsbukt och tänjd hud
i hjärtat känner jag mig vackrare än någonsin
men utanpå vilar oron och längtan

misstänkt likt min älskade björk
går din livslinje rakt över min kropp
jag har ännu inte sett dig
har ännu inte hört dig
men av hela mitt hjärta skriker det

Kom

Jag har färdats över mossans mjuka gung
sett solen stiga i daggens skimmer
luktat på renlav och känt stenens tusenåriga ristningar
allt detta
i väntan på
dig ... och mig

varför vara böjd när jag inte längre är någon ungbjörk
varför hänga tyngd för vinters alla snöflingor
Du är stark nu
fullvuxen
den mjuka barken har fått stolta svarta fält
starka, kontrasterande mot vit mjukhet

Så kom mitt älskade lilla musblad
vi ska möta våren tillsammans
jag är hon, din stolta fjällbjörk
äntligen med rötterna stadigt i myllan
väntandes dig
viskadandes

Kom