jag vaknar och sover om vartannat.
jag hör hur du försöker lämna rummet i omgångar.
jag hör hur din blick andas i takt med dina andetag,
och jag hör hur du vidrör det oändliga.

du ser inte klarheten på min kropp.
du hör inte hur dimman smyger sig in bakom din axel.
det enda du ser är hur det här ögonblicket förevigas,
och du vill inte väcka mig med din skugga.

tystnaden tar över rummet,

och vi är så inne i varandra,

att vi hör hur våra knogar knyts ihop,

men de flätas inte samman.