din tystnad känns så tung.

som om tomhetens vrede fick sitt utlopp i dina simtag.
ytans reflex fick din dysterhet att undra, stanna upp.

utmattad hade du simmat klart,
utmattad sjönk du nu ner på den svarta sanden.

din våg hade sköljt över mig för länge sedan,
jag hade kämpat tappert,
nästan lika länge som du.

förgäves försökte jag stänga ute allt.
men det blev ändå ditt lopp till slut,

för det var så du hade lärt dig.