Jesu bortglömda år
Eller oomskrivna
Man talar inte ofta om dom
Man hör inte mycket om barndomen heller
Men han var 12 år i templet
Det är man ”blir man” enligt judisk sed”

Han var timmerman
Ja eller snickare som en del säger
Om det nu var nån skillnad i den tidens Israel
Han blev i alla fall snickare eller timmerman
Han jobbade med trä
Mejslade ur, högg, spikade
En märklig bild egentligen eftersom han spikades
Fast på trä

Men han gjorde saker
Om man ska tro nåt, så tror jag han gjorde dörrar
Dörrar som var lätta att öppna
När man ville öppna
Som var täta när de var stängda
För han talade mycket om dörrar

Klappa på så ska de öppnas
De var så påtagligt, men alltid
Frivilligt, ”man öppnar för”
Jag tror han menade så
Långt efter hans korsfästelse
Så hängde dessa dörrar kvar som en påminnelse
Om hans liv

Om hans yrkesskicklighet, för jag tror
Eller i alla fall, vill tro, att han var duktig
Att hans dörrar var starka och säkra
Vackra och beständiga
Annars gjorde han nog tak
Det var timmermannens jobb
Tak över huvet som skydd

Fönsterluckor, då man inte hade glas
Så stängdes de säkert bara på kvällen
För de måste släppa in ljus
Under dagtid
På natten var det ju svart i alla fall
Fönsterluckor som skydd

Låset var en slå
Som man kunde öppna utifrån om så behövdes
Såvida man inte låste inifrån
Man behövde säkert nån ställning när man murade
Och de var troligen deras jobb
De var vad han gjorde, i alla dessa år
Från 12 år och nästan 20 år framåt
Så skapade han med sina händer

Man undrar varför inte nån skrev om det
De fanns säkert arbetskamrater som stolt skulle berättat
Om hans arbete, om samtalen på rasterna
Om livslusten han hade
Om kvinnor som visade sitt intresse
Om barn som storögt tittade på en snickarmästare

Och de som förstod att han var nåt extraordinärt
Att han hade en djupare uppift
En ogift man närmare 30 års ålder skulle sticka ut
I mängden verkligen
Speciellt om ”anbuden finns”
För de fanns nog….

Kanske talade man med Josef
”Du Josef din son och min dotter skulle passa ihop”
”Tycker du inte”
”Fråga min son” svarade han säkert
han visste, men ändå inte
Hans son hade säkert en hel del att lära sin far med

Det kan inte vara lätt, att vara en Gud
I en snickares kropp, och liv
Som snickare så vet man att det inte är lätt att va snickare heller
När andra inte begriper vad man gör…
Men i hans fall begrep de ännu mindre
Senare….
Och det kanske är kärnan i det hela
Man begriper det inte….