jag saknar biljardspelandet och pingisbordet
och alltid kramar i soffan
myskvällar framför teven med folk som
alltid fanns i ens tankar

jag saknar att ha ett andra hem dit man alltid kan gå
där alla vet vem man är och man aldrig behöver förklara sig
jag saknar välbekanta röster och
för en gångs skull underbara vuxna

jag saknar tillochmed hennes blickar som borrar
sig in i varenda cell så fort det var något allvarligt på gång
och att alltid alltid vara välkommen
för den jag är

jag saknar det förflutna som än en gång
sprang ikapp mig och slog mig medvetslös