En liten sak jag kom att klura på en hunpromenad en dyster kväll idag. Pärlband ger mig ett skimmer av ljus i e dyster natt. Berör den dig får du gärna skriva e liten kommentar.
Erik Wretling 2a November 2005
Pärlband
Våra drömmar som ett mörkt ensamt band av ljusa pärlors ljusa sken
En efter en ramlar dom av och kvar blir en ensam individ på flykt från det som fanns
Våra andetag stannar i luften, dina händer flätas samman i mina
Pärlor av drömmar lyser klart i det mörka dunkla ljuset
Dina blåa ögon tindrar i mörkret med en röst som frågar om drömmen blir sann
Då vi ensamma hand i hand genom mörkret försöker
Av våra ensamma drömmar bilda ett Pärlband
Pärlband
Din röst smeker min strupe långsamt i mörkret en kväll
En kall hud av din kropp söker kontakt med min
Ögonen du bär visar en fråga om vart livet en dag ska gå
När drömmarna som ristar sig som svarta streck i ditt hjärta aldrig verkar förstå
Jag letar efter någonting som försvann på en väg av svarta ljus
Döden i rocken möter mig och frågar om jag vill att livet ska ta slut
Din kropp avskepnas brevid min hand och nickar åt de svarta att du en gång levde, fanns
Då vi inte hade hittat vilse i vår trygghet av varann,
Försökandes av våran ensamma drömmar bilda ett Pärlband
Pärlband
Sorg andas dina ögon när du tittar ut över vårat kargade land
Dina läppar smakar en blanding av det fanns och av ditt hjärtats brand
Svarta avbildas dina penseldrag över vad dina drömmar bär
Min blick den brinner inte längre som du en gång höll kärt
Av dina avspeglade drömmar sjunker en sorg
Dina andetag börjar att ändra håll, mot livets slut och behåll
Då du inte längre kan visa vad livet erbjöd dig för roll
Ensamma andetag mot din nakna hud
Försökandes av våran ensamma drömmar bilda ett Pärlband
Pärlband