Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du människa

 

du människa
som gav dig till mig
en ljum sommarnatt för längesen
när skogen var barrig och ljus
och doftade starkt av ljung

mister jag dig blir skogen stum
och jag som en kal död gren
då vill jag aldrig ha en människa
hos mig igen


Fri vers av Måna N. Berger
Läst 273 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2010-03-03 21:22



Bookmark and Share

  walborg
En stark och passionerad text.
2010-03-04

  Berit Robin Lagerholm VIP
ömsint fin och stark var den här Måna
Vacker och steg ut i naturen
2010-03-03

  Night Soul Woman
Wow! Ett mästerverk, så innerligt skrivet , en självklar favorit:) *bokmärkes* Sårbarhetens styrka och svåghet, den sköra balansen mellan den fria kärleken och den förslavande kärleken. Tål att tänkas på :) Tusen tack för att du delar med dig : )
2010-03-03

  Eva Langrath VIP
Naken och sårbar text om kärlekens risker som får mig att fundera över att allt är till låns för kortare eller i bästa fall längre tid.
2010-03-03

  Elaine.S VIP
En relation förankrad i kärlek ersätter man inte så lätt.
Inte vill man kanske heller...En ljuv första del till en andra del
som är sårbart känslosam. Kan känna igen känslan.
2010-03-03

  Johan Bergstjärna VIP
Så kan det kännas ...
2010-03-03

    Annika J
Så vackert om kärlek och förlust !
2010-03-03

  Larz Gustafsson VIP
Starkt och gripande.
2010-03-03
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger