Svarta floder ner för kinderna.
Den nystrukna klänningen slängd i mörker.
Mascarasvarta fingrar knutna kring skakande skuldror.
Hon som hade sett fram emot det så länge.
Nu såg hon inget alls.

Ölburkar och vinflaskor ger smak åt luktsinnet.
Kryper ihop på alla fyra oförmögen att röra benen.
Tänder söker skydd mot överarmen, djup ner.
Hysteriska skrik ekar mellan folktomma väggar,
fångas upp av de halvtomma glasen.

Besvikelsen skär hårt på de redan svaga.
Ensamheten blir tomhet och frihet att gråta.
Patetiskt, skriker hjärnan.
Smärtsamt, viskar hjärtat.
Ögonen svullna för världen.