Blåljusen som en natt stod så naket främmande
Lyser inatt med sin frånvaro i skuggorna
Du har kommit hit igen för att försöka förstå
Livet fick aldrig den andra chans som du bad om att få
Natten av regn i november som du redan då
Visste skulle följa dig resten dina nätter ensam ute efter att förstå
Platsen andas tyst och ditt skrik har försvunnit igen
Blåljusbarnet

Dina andetag känns mot min kropp precis som dom gjorde då
Din röst hörs som en rysning genom min kropp och
En tår faller ner långsamt under mitt långa hår
När jag inser att åren gick men inte sorgen
Då avtrycken från ditt liv inte går att sudda bort
Stolen som du satt vid andas så tom
Och livet du gav till mig vittnar så ensamt
Spriten och kvinnorna gav mig en annan syn
Men när livet går på och inget orkas med
Hörs din röst varje ensam stund
Blåljusbarnet

Jag är så rädd att älska, för du var det djupaste jag hade
En tro på kärleken försvann när sorgen vann
Dina smekande rörelser över min kropp
Känns som djävulens spel och som fått en röst
Ja älskade dig Josefin,
Barnet av en annan tid
Du är borta, och med en vind
Försvann hela mitt liv
Och lämnade en ensam själ i en kropp
Blåljusbarnet