*

höst i staden
diset tungt

hon balanserar på trottoarkanten

när ej den orm som göder sina espingar
med bröd ur andras korg 

det var ett dygn sen nu

och endast tändgnista behövs

den dan du ler åt söta skämt
framlagda med kluven tunga

i kullerstensgatas gasolbelysning
en ensam i regnet påminner

om hamnens inlopp
när skeppet lade till

där dom stått under lyktan före avfärd
hans ord; förmaning

åter var hon neröver
nu med egen packning

löftens luft är löftens luft
det måste antecknas

gasfacklors självtändning, hade han sagt
njutning eller förskjuting, hade hon tänkt

avskedet var kort
som deras möte

en dagsländas liv

sovande ägg, hennes idéer 
som om väntande på nästa stad

motverkar det mesta

det var dags

önskan om ljus
jordeminnen
önskan om sången fjär

hon kände i läderkassen
säkerställde

den bundna bok
som hon skickat efter 

mormor visste när tjälen gått
och ormen solar så inga ja tack
i dag

när dom får dig le
på tvären

nyttja dess kraft
i tystnad, hade hon sagt

han såg upp med håliga ögon
hon log och gav en slant

klev vuxet ner på vägen 
gick förbi

där var havet

för tunga tal
är tunga tal, tänkte hon
och jordormar simmar inte

boken hade hon nu
och hennes båt låg förtöjd

*