Det är väckelse och jag ser inga skaror här.

Jag ser ingen annan alls förresten – jag bländas och brinner som näver i mitt elände.

På insidan färdas grovhugget trä mot himmelska höjder; jag hänger fritt och dinglar i det...Väger jag kanske för lätt?

Jag mötte Den Helige som bedyrade att Han alls inte kommit för att plåga mitt naturliga jag, utan för att döda det.”

Vaddå?

För en gångs skull teg faktiskt min tjattriga mun.

Sen fortsatte Han: Du är ett ägg – o så länge som du bara varit ett vanligt hyggligt ägg! – men nu måste du ruvas eller gå förlorad!