10-9-8.....

nedräkningen har
börjat

men allt känns
ännu så

overkligt

surrealistiskt

som om
just dessa
skeenden

är scener ur en
film som

jag tittar på
i min soffa


(med andra
skådespelare
än oss....)



ännu
känns allt så

ovant

men jag
längtar

till den första
natten...

det första
badet med
skum

tända ljus och

ljuv musik

avslappnad...

utan yttre
störande moment

å mina vänner
som kan komma
på fika

i lugn och ro
skratta och
bara få

vara....

den jag

är....