Lördagen den 6 mars kom vi vid lunchtid till
Söder i Stockholm. Skulle till Bellmans Hus på
Urvädersgränd 3, som från Mosebacke Torg sluttar
brant ned. Då när vi kom var det is och snö på gatan,
som även spärrades av byggnadsställningar men vi tog
oss tryggt glidande ner. Min man rullades ner i sin rullstol
av vår son vid vidöppen port stod väntade parbricolisten
Jan Skårstedt och om det varma välkomnandet, som vi
fick skickade jag sen denna vers till honom:

Så traska vi i snö och is
vill höra om Vår Käre Kis
Vid dörren ropar, Jan vår man:
Välkomna in minsann!
Nu fäster ni ert öga på
vårt hem, det bästa, aktas väl
det skönsta hus i staden då
fäll in i hjärtats själ!
Tycker du att huset ej är vitt
nå, välan, så tag dig då en titt
tag dig sen dito en, dito två, dito tre
så ser du höjdare!

Min familj och släktingar samlades. Vi drack
välkommendrinken under småprat, sen bjöds alla
till bords i rummet högst upp i huset. Dit ledde en
stadig stentrappa. På väg dit upp passerades köket!
Vackert och ljust inrett. I det huset skulle jag ha kunnat
bo. Alltid! Trivseln spred sig i en bara man kom in huset.

Glädjen och trevnaden kändes i väggarna och i taket och
vi förstod att det här var ett hus, som levde och de, som
höll till här, Sällskapet Par Bricole, ja ägarna och deras
medlemmar, de tycker om det och huset gillar dem
och en liten strimma av det guldet föll på just oss när
vi var där. Kan man annat än bli nöjd och belåten!
Tack Carl Michael Bellman Allra Käraste Mon Frère och
till våra utmärkta ciceroner Skårstedt och Stugart!


Det glömde jag att berätta, på första plan var kapprum och
toaletter! Ett museirum fanns också där CMB:s cistern fanns
inglasad och andra saker. Innan hängde den i ett av vinds-
rummen, som Bellman bodde i under åren 1770-74. Men
det kändes lite för osäkert att ha den hängandes där...
Helt otroligt att ingen la beslag på den när den var
ute i friheten!

Bredvid detta rum låg det vackra riddarrummet med alla Stor-
mästarnas och Svarta Kors Riddarnas sköldar, som täckte
största delen av väggarna. En tjusig fond med målade pelare
och ett vattendrag med träd i bakgrunden inramades av en röd
ridå. Samma varma fina röda färg var det på stolsitsarna och
på golvet en mycket vacker matta. Innan detta rum byggdes
låg husets trädgård där.

Men, som sagt vi var ju på väg uppåt! Där uppe åt vi smörgås-
tårta från Wallins Konditori på Ringvägen 109 i Stockholm,
den bästa och godaste jag har ätit. Till den drack vi vin.
Och när vi var mätta och belåtna berättade Jan Skårstedt
om huset om 1700-talet, och att huset hade brunnit men
återuppbyggts. Och att Bellman hyrde två vindsrum. Ett tag
bodde hans broder Arndt i det ena. Just Bellmans omsorg och
glädje för sin familj tog Martin Stugart sällskapets ordensskald
också upp när han kom vid 14-tiden och tog över berättandet
om Bellman och om livet på 1700-talet.

Han uppehöll sig mycket vid hur Bellman var, som med-
människa och att han ofta bistod en vän, som var i
penningknipa...

Nu är huset kringbyggt av många andra hus, så utsikten
från Bellmans fönster är nu mera inskränkt. Men på hans
tid kunde man se långt. Så han hade en väldigt fin usikt
från fönstret och vem vet hur mycket han inspirerades
av den när han skrev Fredmans Epistlar,
för då satt han just där!

Och även Martin Stugart fick tackvers per post:

När Martin kom så småningom
till festens buller och tumult
då togs den upp hans bästa kult
och glädjen föll oss om.
Och Martin talar där så gott
har Bellmans tanke väl förstått
rent skickligt listar han ihop
ja Bellmans tänkeknop.
Tycker du att staten är för svag
nå, välan, så tag dig då ett tag
hjälp dig själv även en, även två, även tre
så gör du fröjdare.

I museirummet längst ner där drack vi sedan kaffe och
åt "mina finska pinnar" och stämningen var god och jag
kände att Bellman var med oss hela tiden!

Och går ni in på YouTube och skriver: Jan Skårstedt
kan ni höra Jan Skårstedt spela och sjunga, det som
han gjorde för oss den 6 mars i Bellmans Hus:
Fredmans Epistel n:o 71...

Och när jag kom hem skrev jag direkt ner en sångext och
sen ramlade en melodi till den över mig, som en gåva från
ovan, oh nej förlåt, från Carl Michael Bellman så klart...

En dag, som alltid kommer att i mig finnas!

Ibland "Mina bilder" finnns ett foto av: Bellmans Hus!