Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Framåt och bakåt

Mitt hjärta följde takten av dina hjärtslag.
Mina lungor arbetade efter dina andetag.
Jag var inte hel utan dig.
Då ditt blod pulserade och rann igenom mig.
Då våra kroppar bildade en och samma hydda.
För att våran kärlek bevara, och skydda.
Genom samma ögon såg vi världen.
Med samma steg tog vi oss framåt i färden.
Som var livet.
Vi stannade aldrig upp vi fortsatte vandra.
Vi tog allting förgivet.
Tills vi en dag såg oss om.
Då allt förvandlades.
Då barriären mellan oss uppkom.
Du ville gå bakåt.
Jag ville gå framåt.
Jag hade bråttom.
Du ville se dig om.
Du ville stanna i nutiden.
Jag ville vandra framåt.
Skynda mig till framtiden.
Jag sprang ifrån dig.
Du lämmnade mig.
Jag blev din amputation.
Plötsligt var jag ensam.
En person.
Jag var utblottad och avsliten.
Jag stod framför världen naken och liten.
Jag stod framför en ny värld.
Jag på började vandringen av min egen färd.
Jag vandrade med ett plågsamt bultande.
Inte från ett.
Utan två hjärtan.
Fantomsmärtan.
Du finns fortfarande kvar i mig.
Då min kropp fortfarande tror att den tillhör dig.












Fri vers (Prosapoesi) av Amandaaa
Läst 376 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-03-21 02:48



Bookmark and Share


  aol
underbart
2010-03-23
  > Nästa text
< Föregående

Amandaaa
Amandaaa