Det var just i en av dessa kvällar

i bleka månens sken

som jag mötte dig.

Min hud gav villigt vika

för din beöring

och fick ett skimmer av silver då.

När jag kände dig kräla in

under mitt skinn

rann min svarta puls ivrigt in i din.

I Pålsundets fuktiga skugga

kysste du mig

tills min själ blev kall som is.

Du omfamnade mig ömt

i mitt sista andetag

i nattskuggan under bron.

Du blev min

i lust och skön förening

i evigheten död, där i silvermånens sken.