Det är mörkt,
vaknar upp av en smäll och sedan prassel.
Livrädd snurrar orden "du inbillar dig" i mitt huvud.
Tittar, men ser inget. Får tända lampan.
Rädslan stiger, kan inte längre övertala mig själv.
Jo det var ditt nya headset som låg på golvet en bra bit ifrån byrån där det låg innan man lade dig. Plötsligt prasslar det. INBILLNING, nä det var sant.
Den flyttade på sig, trillade nästan också. Jag var 100% den stod utom fara för att trilla samma sak med headsetet. Jag stod och stirrade där innan jag la mig.
Fick sova i en månad med en lampa tänd..

Det är en konstig känsla när man kommer hem. Tycker jag hör tv:n att den står på men när ytterkläderna är av, är tv:n på köcksbordet släckt. Går runt till varje rum och säger "jag ser dig", dock utan att tänka på vad jag skulle gjort om någon svarat "jag ser dig med".
Detta hände inte en gång, inte två det hände många gånger. Slutade med att jag inte kunde hålla mig. Gick in i köket med ytterkläderna på. Precis när jag rundar frysen och ser in i köket, släcks tv:n. Rädslan steg, någon var i huset. Men nä tv-kontrollen låg under tv:n.
Efter denna händelse slutade det hända.

Jag känner närvaron av någon när jag är ensam hemma. Får gåshud över armarna precis som om någon har rört dig fjäder lätt. Gåshuden flyttar sig, uppåt och neråt på armen.
Man blir hjärndöd, slutar tänka på det.

Ligger och ska sova. Andnöden kommer tillsammans med en stark rökdoft. Tåler inte rökdoften. Ingen i familjen röker, bor på andra våningen, fönsert är stängt var kommer det ifrån.
Känns som om någon blåser cigaretterök i huvudet på dig. Obegligt, får lämna rummet. Kan inte stanna.

Känner mig dagligen uttittad. Observerad. Förföljd.
Rädslan stiger.
Det måste vara huvudet som spelar mig ett spratt...