På en väg jag ensam går, Enda sällskapet är mina egna fotspår. På mina axlar hänger tyngder, Hemska minnen, gamla stunder! Många kollar åt mitt håll, Men ingen ser vad som pågår i mitt sinne. Osynlig jag känner mig, Kanske bara en tanke, eller har jag rätt?
Engång på en topp jag står, Kollar ner mot havets botten. Vill inte att nån ska gå i mina spår. För jag vet hur det känns när ingen förstår!