Om du frågar mig skulle jag vilja säga ...att jovisst. Det fanns det, det fanns nätter så långa att slutet var omöjligt att skönja, när vi drev i en ändlös rörlese mot soluppgången
Det fanns mornar, då solen gick upp över staden, då allt, absolut allt var möjligt.....och vi ägde hela världen. våra kroppar var impregnerade i den .........ett finger nedsänkt på världens pulserande handled.
En fot på en soptipp i Nigeria....en hand nedlagd i två rum tre trappor upp på E. 12:th street New York.. En insikt om att det skulle, även om vi aldrig prövade det, vara möjligt att släppa ratten.....utan att något hände.