hur kan man någonsin vara beredd
på att livets cirkel plötsligt tar slut?
att få det samtalet man länge fruktat
men slutat tänka på för att tro att gud
gjort en smärtfri plan just för dig


vi ler och gråter tysta osynliga tårar,
trots alla delar samma tanke
men orden blir formade till spjut
när vi nämner honom


din sista tid försvann glimten
du alltid hade i dina ögon
att du inte kunde göra allt du levde för
på dina äldre dagar, gjorde så ont i mig
jag ville att du skulle bli lycklig
och var beredd att göra allt för att du skulle bli det


egypten julen 2009
jag tackar min mamma
för att hon envist drog med dig och mormor
på våran familje-semester
du och dina ord förgyllde dagarna mer än den starka solen
när vi tappert ville dra med dig till Kairo sa du utan att blinka
"äh, pyramiderna har jag sett så
många gånger på TV, så ni får åka utan mig"
när vi egentligen borde förstått att 8 timmars
tur och retur resa med buss
är för ansträngande för en gammal kämpe som du
jag önskar jag tagit vara bättre på tiden
spenderat mer tid med dig
om jag bara visste det jag vet nu, då


ändå fortsätter jag tro att du kommer tillbaka
du är kanske bara i sommarstugan i Kungshamn,
och väntar på oss, väntar på att vi ska hitta dig
jag lovar att aldrig ge upp hoppet
men om den dagen kommer då jag inser
att det här inte är en fånig lek
ska jag tillägna
varje andetag
varje hjärtslag
varje leende
varje skratt
varje glädjetår
till dig morfar

jag älskar dig