du bad mig
gräva en grav

din
vår

jag har ingenting emot gravar
i princip

den blev inte särskilt djup
väggarna sluttar nog
högst betänkligt
utom vid en kortända

där sätter jag mig
och dinglar med benen

metar
matar
minnen
dag efter dag

du och jag
rör oss
stilla
när vi byter famntag
därunder myllan

alla ska få tro
vi dog