I slutet av 1800-talet var bondesamhället Sverige
ett av Europas fattigaste länder.

Idag är det tvärtom.

Nästan inget annat land i världen föder
så fort upp en sån mängd med miljardärer
som Sverige gör.

Bidraget till Ukraina ligger i skrivande stund
på ca 0,5 % av bnp. En halv procent.

Hittills har det varit bara så fiiiint att vilja
hjälpa. Utan att kavla upp skjortärmarna
och GÖRA det.

Rubrikerna om Rysslands sätt att slå ihjäl
och söka utrota Ukraina börjar dessutom få
ett mycket obehagligt biljud av normalitet
och nära på rättfärdighet. Ryssland "kämpar",
de "tar sig fram", de "vinner mark".

Vad är det för vokabulär att använda på en
mördare som spränger städer till smågrus,
slår ut elförsörjningen gång på gång och
bombar civila mål som om det vore
det lättaste i världen.

När jag tänker på Sverige idag tänker
jag Per Gessle och ABBA. De kan inte sluta.
De är lika penningkåta som nånsin
tidigare.

De gör musik för att tjäna pengar.
Det är då det smakar illa i munnen.

Musikens rötter är något helt annat
som har glömts bort för hundratals år sen.

Stoltheten har slagit sönder känslan.

Vad är känslan en svensk bär på ?

När en ryss intar en ny by och sätter
landets flagga där känner han vadå ?

Stolthet ?

Med vilken rätt gör han det ?

Vad bär vi för en känsla i livet ?

MED VILKEN RÄTT ÄR RYSSLAND I UKRAINA
FÖR ATT UTPLÅNA LANDET ?

Med vilken rätt snackar svenska politiker
om hur mycket de vill hjälpa utan att det händer
ett jävla skit ?

Vad är en svensk ?