tog nog i
för mycket
igen...

och såg så
mycket mer än
det egentligen
kunde vara

fyllde på med
alla känslor
som bara
vällde ut

adderade
fantiserade...


okontrollerbar
kärlek som
smärtat mer än
allt annat..

(är det det som
kallas passion tro? )

såg fast jag
blundade....


nu...

utan de
rosaskimrande
ser jag ju att
du inte bryr dig

inte om mig
i alla fall...

knepigt nog
gick huvudvärken
över

och
tårarna sinade

när jag insåg
den kalla trista
verkligheten..