den stora klockan

fraktar ljudlöst stunder med fasor

bundna vid visare av guld

försvinnande genom dags meja

runt runt

ingen hör tiden i ljuset

inga stammar talar längre språket

och mörkret är glömt

fasor gömda i mossen

är grönt verkligen färgen när grå

regerar med barkjärn

det är då det tickar bakom klacken

och solen visar sin kalla sida

fulheten