Denna besatthet är människans djupaste utsatthet och vårt begär att fly från vår egen ensamhet

Besatthet

Jag blundar och trycker mig hårt emot dig,
kysser din mun
och särar dina läppar med min tunga.

Vill åt din värme -
kräver desperat den ljuva smaken av människa.

Jag kan älska dig hejdlöst
oavsett vem du är
- detta gör kärleken med mig.

Jag är blind
och oförmögen att urskilja ditt ansikte
- ty jag är förälskad i själva kärleken

Fri vers av Hedda
Läst 1320 gånger och applåderad av 2 personer
Utvald text
Publicerad 2005-11-07 09:23

Skriv ut
Spara som PDF

Gravitation Underbar. 2008-09-05

Marlene Anna Linnéa detta är kanske mer sant än vad jag vill erkänna du lägger upp det bra och väljer rätt ord det känns. mycket bra! 2006-02-26

Propella Jisses Hedda, du gör det igen. Du har så mycket kvinlighet i dina texter, så mycket intryck och insikt. "Jag kan älska dig hejdlöst oavsett vem du är - detta gör kärleken med mig." Du är fenomenal. 2005-11-10

Click to start finner inte riktigt ord. fantastiskt bra! 2005-11-09

Rachel Roth denna dikt är så viktig att den bör finnas tillhands som påminnelse, för visst är det mycket som skrivs här som just är hämtad ur denna besatthet, som du på ett enkelt och nästan plågsamt närgånget sätt lyckats sätta ord på. Mycket, mycket bra! 2005-11-09

Natalie Så.. himla.. fin! Kan inte släppa den. En av de bästa jag läst kan jag säga med säkerhet :) Wow :) 2005-11-08

Rublev Hedda, du lodar djupt i våra väsen. Tack! Några tankar... Diktjaget uttrycker sin oerhört starka längtan, inte efter äkta möten, utan efter icke-ensamhet. Hon är förälskad och förblindad? Ja, men inte i den djupa livgivande kärleken, inte i en verklig människa, utan i en idealiserad ljuvlig drömbild, en smärtlindrande illusion. Genom att välja gränslöshet (”Jag kan älska dig hejdlöst oavsett vem du är”) flyr hon sina rädslor och den djupa smärta som blottläggs av all äkta närhet. För endast genom att erfara en sådan närhet*, börjar vi inse hur ensamma vi egentligen är. Endast i en sådan närhet påbörjas och fortgår vår läkningsprocess. Våra rädslor döljer vår oförmåga att älska... Vi är livrädda för att ge oss hän åt den process som omvandlar allt i oss till kärlek... som gör oss till sanna människor. * Och endast genom vår ensamhet lär vi känna vad gemenskap är... . 2005-11-08

Karin Rosberg stark dikt!och så sann.Du kan sätta ord på denna utsatthet....det är bra! 2005-11-08

Virgo Cinnamon Jag gissar att de flesta av oss har någongång varit där. Det är en väldigt obehaglig och utsatt situation som man inte alltid inser förrän efteråt.Eller då man "vaknar till". Men den är ganska hälsosam att genomgå för framtida förhållanden.För kärleken.Du beskriver detta väl! "kräver desperat den ljuva smaken av människa." ETT HÄRLIGT UTTRYCK! 2005-11-08

arie Stark dikt i ett ämne om starka känslor, om självbedrägeri samt om att vara offer för en kraft som är starkare än en själv... besatthet. Ett tvångsmässigt beteende som kan få oss agera på ett sätt som på olika sätt kan få lite ödesdigra konsekvenser för våra liv samt också i vissa fall i någon annas liv. Dikten illustrerar med en viss tydlighet kraften i besatthetens syndrom... hur det känns, hur man vill drivas fram nästan som i ett slags "tunnelseende" av denna kraft. Befriande blir den självinsikt, det genomskådande som sker i diktens sista stycke; "Jag är blind och oförmögen att urskilja ditt ansikte - ty jag är förälskad i själva kärleken" och man får en möjlighet att neutralisera kraften så till den grad att man längre inte behöver vara en slav under den... utan det finns en frist, en möjlighet till ett val. Ett val man kanske inte tror sig äga så länge besattheten äger sin kraft, sin makt. Besatthet i alla dess former och områden är för oss ett mycket angeläget tema som det finns all anledning för oss att försöka nyansera, genomskåda, vilket jag tycker att denna dikt gör på ett väldigt fint och bra sätt/ tack! 2005-11-08

rebecca d vet inte om jag har så mycket att tillägga, allt är sagt nedertill, håller med. En mästerlig dikt om något väldigt vanligt förekommande...som faktiskt kan bli till besatthet (för att det ju då inte går att få, det man längtar efter?). Tycker om att du uttrycker dig så enkelt. 2005-11-08

ej medlem längre Ja åhh, detta känner nog en hel del också igen, bra slutpoäng, verkligen, du skriver fint om detta svåra, och utan onödigheter. 2005-11-08

Per Rydberg Inträngande - naket om människans själsliga nöd i en värld där förekomsten av materiella substitut för våra basala behov är extrem. Dispositionen är med den sensuella, nästan vulgära, kyssbilden i inledningen och övergången till de inre behoven mycket fångande. Din konsekventa användning av subjektsformen hela texten genom inramar besattheten med fulländning. Objektifieringen av diktens andra person framstår som en naturlig fortsättning och kan inte bättre uttryckas än så som du gör det: "Jag är blind och oförmögen att urskilja ditt ansikte". Det till synes privata blir allmängiltigt; särskilt tydligt så i ljuset av den exploaterande tidsanda vi lever i. Bugar djupt! 2005-11-07

stella Gillar "smaken av människa" och att inte kunna urskilja ansiktet pga besattheten. Texten andas desperation och tränger sig på. 2005-11-07