Det har aldrig funnits en väg att följa,
och aldrig steg i en riktning
som ledde dit vi trodde att vi skulle.

Men jag stannade kvar hos dig.
Och jag undrar om du någonsin förstod hur svårt det var.

Du sa till mig;
"en blomma har ingen fram eller baksida"
Så jag nöjde mig med att betrakta din rygg
och hålla i din hand som sträckte sig bakåt mot mig.
Som ett barn följer sin far,
lät jag mig ledas genom dina ögon.

Vad jag såg spelade ingen roll.
Bara du stannade kvar hos mig.