Vi var ute på stan min man och jag
härom dan och handlade och när jag skulle
betala med mitt kort sa kassörskan till mig:
-Kan du din kod...

Ute på torget träffade vi vänner, som sa
att de ringt till oss i men inget svar fått, så
det verkade, som om min telefon inte var på
och sa till mig:
-Kommer du inte ihåg din kod...

I minutenkön när kortet strulade och kom ut om och
om igen/sen fick vi ett nytt av banken det var trasigt/
hörde jag en röst i kön säga:
-Har hon glömt sin kod...

Så kom vi hem... Entrédörren låst...
Då sa min man att han hade glömt portkoden
men den kom jag väl ihåg... Det gjorde inte jag
jag fick ta upp nyckeln för att komma in...

Vi kom upp och in i vår lägenhet, på hallgolvet
låg ett vitt kuvert, det var ifrån husägaren, vi
öppnade brevet och läste följande:
Tillsvidare finns det ingen portkod till entrédörren!
Denna kod har spritts till obehöriga så folk, som inte
haft i huset att göra har uppehållit sig där... Så
tillsvidare ligger vi lågt med kod... Ni får använda
nyckel tills springeriet har lugnat ner sig...

När jag läst brevet, sa jag till min man:
-Det är ju en himla tur min vän att inget
kort med nummer behövs för vår kärlek än
du inte ens ens en siffra för det måste vi ha...

-Javisst vilken tur, sa han, vad säger du om sex...