Man får ett larm via radio. Förbindelsen är dålig då detta handlar om landsbygden och 1950-talet.

En privatperson hade ringt polisstationen då han hade noterat att ett källarfönster i en affärsfastighet var krossat, och tyckte sig höra ljud inifrån. Det var svårt för min vän och hans kollega att bekräfta att man mottagit larmet, men lyckades klura ut vilken affär det kunde vara. Trots att andra poliser möjligen kunde ha kortare väg till affären, tog de sig an larmet utan ytterligare diskussion, då förbindelserna var dåliga. Det var sommar, söndag, och alla affärer skulle vara stängda.

De åkte till platsen för brottet. Den trasiga rutan låg nära affärens bakdörr. Gärningsmannen, eller männen, bedömdes försöka fly genom bakdörren om de skulle ha ertappats, då den såg ut att kunna öppnas inifrån utan nyckel. Davidsson får i uppdrag att placera tjuven i horisontalläge stillaliggande, så att han också kan ta nästa, och nästa, om de är flera.

Min vän kröp in genom det trasiga fönstret för att stoppa den flyktvägen, och började leta. Han hörde ljud från folk som rörde sig och tycktes samtala lågmält, men tämligen obesvärat.

Plötsligt hör han ett batongslag och strax ett till. Davidsson hade uppenbarligen agerat. Två tjuvar hade försökt fly. Han stannade upp och lyssnade. Jo, han hörde flera svaga ljud.

De två skulle säkerligen kunna avslöja och namnge den tredje, så min vän tittade ut genom källarfönstret. Där såg han Davidsson hotfullt stående över två medvetslösa kriminalare och skyndade mot ytterdörren för att reda upp situationen. Han klargjorde mycket omsorgsfullt för Davidsson att han borde ha känt igen kollegorna. Den ene vaknade och Davidsson bad om ursäkt. Den andre var fortfarande medvetslös men andades, när tjuven klättrade ut genom fönstergluggen för att fly. Tjuven hanns upp och fångades av min då synnerligen vältränade vän. Tjuven skakade av rädsla. Davidsson beordrades att klubba tjuven om ytterligare tjuvar skulle visa sig, så att dessa skulle kunna haffas.

Tjuven berättade att han sett det sönderslagna fönstret och gått in för att se vad som hade hänt. Han hade därvid gått förbi ett fikabord och satt i sig en torkad halväten bulle, och undrade hur stor straffsatsen kunde vara för detta. Någon oordning hade inte kunnat iakttas i affären. Man hade heller inte funnit att något hade försvunnit.

Snart vaknade den andre kriminalaren och repade sig någorlunda han också.
Detta behövde redas ut på polisstationen. Stämningen var minst sagt förtätad. Om Tjuven kunde beläggas med andra kriminella handlingar än stöld av halväten bulle behövde också utredas. Kriminalarna var inte i stånd att köra bil så man skulle just tränga i sig i en bil för att åka iväg, när en man närmade sig poliserna och förklarade att hans son har ett erkännande att göra.

Sonen hade råkat träffa fel med sin fotboll, och undrade om den möjligen låg därinne. Han hade blivit rädd, men till sist gått till sin Pappa som därmed ville se till att saken lades tillrätta, också avseende den krossade rutan.

På polisstationen beslöts om rapporteftergift för stöld av halväten bulle samt, något senare, om några personalförändringar.