Ska jag våga kasta mig ut?


Marken känns oändligt långt nere där under mig

Jag tvekar, känner vinddraget runt omkring

Jag håller mig krampaktigt fast


Längtan drar mig nedåt, utåt

Ropar lockande:

"Kom, kom, här är glädjen och livet"


Hela den tillvaro jag skapat för mig själv

Hänger nu längst ut på kanten av en ruin

Jag sträcker försiktigt ut ena foten i luften...


Jag är en hårsmån från att falla

Ska jag våga kasta mig ut?

Fritt fall?

Jag, som aldrig ens kunnat tänka mig hoppa fallskärm


Ska jag våga släppa taget?

Bryta upp?

Vandra på ny mark?


En gång till i mitt liv?