Under dina kläder, intill ditt skinn

bortom muren och alla ansikten.

Jag lämnar mitt avtryck

ett minne, en stämpel!

Min borg i dina händer

då vi föder löften och töar in i gryning.

Ränder av lycka

då skuggor dansar bort.

Mitt inre i

fingrar som flätas samman,

inget halvt utan allt!

De månskensbarn vi är,

magin fångade inte oss-

det var vi som skapade.

En kort sekund

kanske en evighet iväg.

Medvetandet som förgjort.

Och..!

Det gör ingenting