Dimman var total, utan att brännmärkas av nån.

Löften, svek och bekräftelse, andades tungt

bakom hörnet av ord där tystnaden brast.

Du, ingen utom du med bokstavelsens ömma

beting, visste vad dess rätta mening sa.

Kan du säga dess sak med lust och saklig sans,

och behöver jag då ord att med glöd att sätta ett

eller två och måhända tre för att med dig av ord nu

bliva till? Där mått blir rågad och du till trots nämnd,

finner du inte mer än det du sagt och gjort och där

verk av dig själv fagert och bestämt, blir till intet gjort!