Orden kom inte från dig

inte ur dig

Dig som jag känner

Ändå kände jag hur marken

höll andan innan den öppnade sig

och jag föll. föll. föll

Djupt ner i avgrunden

till djävulens inferno

så svårt att värja mig

Att hålla mig kvar i det trygga

Ja du fick mig att springa

jag som aldrig sprungit

Från dig tidigare någonsin

alltid varit så trygg i dig

i dina ord som alldrig sårat

Hörde mina öron den

sanning du sa

Du ville ha mig

Jag svävade inte som fjädern

från örnens vingar

ingen genklang sjöng i mig

För dina ord fann 

ingen hemvist i mig

utan jag föll

Då sa jag nej

inte du som jag

älskar

inte du som

är det käraste

jag har i livet