jag känner tystnaden nalkas
och jag vill gråta som ett barn
när den svala tomheten

den tomma vitheten

ställer sig tätt intill
och andas sitt budskap i mitt huvud
jag känner den så väl
ändå oförmögen att handskas med den
vill jag bli väckt
som ett barn ur en mardröm
vill jag blunda
och hålla hårt för öronen

för det får inte vara sant
eller hur?