Att ströva i parkens nykläckta paradis det är, som
att vandra i Edens lustgård precis. Här hänger klasar
av körsbärsblom och under träden lyser scillan i
gräsmattan, som blåa sjöar och de är omgärdade
av vita blomtoppar och jag känner hur vårglädjen i
mig sprids och knoppas och runt om alltihopa en ring
av krokus i lila, gult och vitt, som ramar in det hela.

Och trädens knoppar glittrar stora guldgultgröna
klara att slå slut precis när, som helst...

Och jag tänker när jag har satt mig på en bänk, nu kan
väl inget fattas då hör jag hur det skrattas, det är ett
måspar, som skrattskrikande far förbi och ett andpar
fäller ut sig och trycker ner sig i gräset. Då lyser solen till
på hannens huvud och nacke och då ser jag mina älsklings-
färger där blått-grönt- turkos glimma till så vackert i solen...

Jag kan ju bli galen för mindre. Tänk om jag hade en
egen andhanne, som jag kunde få se på varje dag,
jag tror aldrig jag skulle kunna se mig mätt...

Tänk bara att få hålla om den...

Ja tänk om...