Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det förfärliga, som inte fick hända

Jag läste dagstidningen idag
Där kunde jag läsa om det förfärliga
Som också drabbade oss för två år sedan
Inte personligen, men ändå så nära
Ett barn dog

Begravningen
Mina egna barn sade: måste vi också komma med på begravningen?
Jag sade: han skulle ha varit er kusin, klart att ni skall komma

Begravningen i sjukhuskapellet
Fint och så vackert
Ändå kändes det som om väggarna runt om oss höll på att kväva oss, de kom närmare inpå hela tiden
Fel, fel, overkligt!
Tryckande tystnad och våra svarta kläder
Prästens ord; jag kan inte minnas vad han sade
Våra tårar, några småbarn som plockade på sina leksaker
De förstod inte; varför var alla vuxna så stela?

Den lilla kistan

Hans far bar ut kistan
Det blåste och regnade, kylan rev i oss
Vi frös

Begravningsplatsen
Snöblandat regn och iskallt
Skulle han, den lille lämnas här?
Så fel det kändes

Han skulle ju ha varit med oss på kaffestunden efteråt
Begravningskaffet, som ju skulle ha varit dopkaffet!

Så blev det ju inte, vi blev tvugna att lämna honom kvar på den kalla begravningsplatsen

Vi tänder ljus för honom, vi minns honom

Vila i frid, du lille




Fri vers av Smörblomma
Läst 526 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-04-13 18:36



Bookmark and Share


  Monika A Mirsch
en vacker dikt till sorgen -
den största när den minsta
går bort


och välkommen till sidan
en finlandssvenska gläds!
2010-04-17

  Smörblomma
Oj då, läst 27 gånger! Jag är glatt överraskad att min första text här på forumet mottogs med sådant intresse :)

Tack för kommentarer och applåder också, det värmer en nykomlings hjärta!
2010-04-13

  rebecca d
ja, det är svårt ibland. livet!
det tragiska-
vackert skildrad!
2010-04-13

  Rosen VIP
Ja, livet är skört...det är många frågor i varför, men det ger inte så många svar...
2010-04-13
  > Nästa text
< Föregående

Smörblomma
Smörblomma