nattystnader

rör väser sina skickningar och kylar suckar avfrostningar
öronbedövande nattvila
alla kaminer släckta som stängda hjärtan och parketten sätter sig tillrätta igen redo för nästa dags soltvångsresningar till toner av energiska näbbar

det är vår i kvarterets cementhus och trasiga persienner pratar färger med varann
människor i natten fryser ikapp med skallrande skelett i skrubbar gjorda av masonit där galgar som glömt vad dom axlat gungar av omgärdande infrastruktur

i tom tid där sol stormar och lavan leker

går nattystnaderna bärsärk