Det nya mörkret ljusnar
stiger upp och omfamnar
sveper om mig med
sina kalla armar,
hårt och bestämt

skapar lås utan nycklar
och stänger in mig
i ett rum utan dörr.

Kvavt och jag hoppas
att luften tar slut
och stryper min kropp

men den är beständig
hålls tunn så att andetagen
blir korta och ihärdiga.

hjärtslagen ökar
skakar min kropp
droppar tårar svett
skapar en ihärdig panik
som tar över varje vrå
av min tillvaro

tyst skriker jag
önskar att jag
inte fanns

illvilligt huggs jag
itu.

inget är större
än det hat
mitt inre
ger mig.